Humöret

Hej.. Madde här igen. Idga har det känts extra tungt måste jag säga. Saknaden är så oerhört stor, och värst är morgnarna. Den där känslan av att vakna och tro allt är normalt men sedan i nästa sekund komma ihåg att "Linus är död", det är som att uppleva allting för första gången - varje dag. En kär vän tipsade om samtalsterapi stockholm som tydligen ska vara väldigt bra på just dödsfall inom familjen så funderar på att gå dit nu när det blivit värre eller vad man ska säga. Någon annan som upplevt samma sak och har några råd hur jag kan tackla det? Tacksam för alla tips.